Ingen gillar någon – Det är West London Derby. Det är derbytätt i London och då svallar känslorna. Tipsextra.online är ju fotbollsbloggen där du inte läser nyheter som ”mainstream-media” serverar. Vi vill lyfta fram det som du vill veta som fotbollstokig och som inte skrivs om annars.
Det finns en företeelse i London som kallas West London Derby. Ett sånt kan utspela sig mellan vilka som helst av Fulham, Chelsea, Queens Park Rangers och Brentford. 4 klubbar som ligger bara en schysst målvaktsutspark från varandra.
Och för att uppmärksamma helgens matcher mellan Chelsea och Brentford, QPR – Fulham tänkte vi reda ut vem som egentligen gillar varann minst i den fyrlagskombinationen…
Det är ju komplicerat det här eftersom alla fyra lagen nästan aldrig spelar i samma divisioner. Det gör att antalet gånger man mötts är olika, väldigt olika. Till exempel mötte inte Chelsea Fulham någon gång mellan 1986 och 2001. Chelsea har faktiskt bara mött Brentford 2 gånger sedan 1950.
Helgens match, Chelsea mot Brentford, har nästan aldrig spelat i ligan eftersom lagen knappt har delat division. Förra gången det var seriematch var 1947 .
Och för att sätta detta derbyfenomen i perspektiv så har det spelats färre West London Derby´s än Merseysidederbys, trots att det är fyra lag jämfört med två.
2011/2012 spelade ju Chelsea, QPR och Fulham i Premier League och det är ett av mycket få tillfällen.
Vem i West London tycker minst om varandra då?
Det gjordes en undersökning 2012 om vilka respektive lag hade som Main Rivals. Så här blev resultatet:
Fulham ansåg att QPR är deras värsta fiender. Chelsea på andra plats och Brentford på tredje.
QPR tycker mest illa om Chelsea, sedan Fulham och jämnt skägg mellan Cardiff och Stoke på tredjeplats.
Brentford avskyr Fulham, 2:a kom QPR och Chelsea som trea.
Och vad tror du Chelsea svarade?
Carefree… Åtminstone vad det gällde West London…
I Chelsea handlade det mer om Arsenal, Spurs och Man United
Idag möts topp mot botten i återstarten av Premier League. Vilket av topplagen klarar utmaningen att bara avverka sitt bottenlag, och vice versa. Vilket av bottenlagen kan stjäla en viktig bonuspoäng mot ett av topplagen, när det idag är topp mot botten i Premier League.
Äntligen är det uppehållet över och vi har en fullspäckad Premier League helg framför oss. Vi tittar idag närmre på de matcher där topp ställs mot botten. Manchester City, Liverpool och Chelsea ställs alla mot lag som kämpar runt det nedre strecket.
Bottenstriden i Premier League
Liverpool-Watford
Dagens matcher drar igång med Liverpool som ställs mot Watford, ett Watford som innan uppehållet tog en livsviktig trepoängare borta mot Southampton. Liverpool på Anfield är dock nåt helt annat.
Liverpool har nio raka ligamatcher utan poängtapp och är obesegrade i ligan i år. Det här kan vara Liverpools chans att gå om City i tabelltoppen.
City-Burnley
Manchester City åker idag upp till Burnley strax norr om stan och det är på pappret en betydligt jobbigare uppgift än vad som väntar Liverpool. City fick bara 0-0- mot Palace innan uppehållet och har i närtid även förlorat hemma mot Spurs. Burnley ligger näst sist i ligan, poängen och placeringen efter Watford. Dock har Burnley två matcher mindre spelade än Watford. Ett Burnley som i år hemmaslagit Spurs och kryssat mot United.
City spelar efter Liverpool idag och vet vad som krävs om Liverpool har skött sina kort väl.
Chelsea-Brentford
Chelsea har West London Derby hemma mot Brentford. Brentford är ju just nu på ganska säker mark med åtta poäng ner till strecket, dock med tre matcher mer spelade än Burnley.
Chelsea behöver trepoäng för att hålla avståndet till Arsenal som spelar mot Palace mot på måndag. I ligan har man fem raka segrar men har haft ett tufft program både cuper nationellt och internationellt. Lägg därtill turbulens kring ägarbilden till det.
Roman Abramovitj
Tre högintressanta matcher idag alltså när topp mot botten möts i Premier League.
I dagens match mot West Ham är Dejan Kulusevski självklar i Spurs lagbyggde signerat Antonio Conte. Dejan som efter matchen kommer ansluta till den svenska trupp som via Tjeckien och Polen skall försöka kvala in till VM-slutspelet i höst
Dejan Kulusevski lever just nu livet som hyllad stjärna i London. Förvisso starta allt med en kontroversiell flytt från Sverige till Italien innan han ens fyllt 16 år. Dock gav innebar det spel i Serie A med Atalanta, Parma och Juventus.
Numera kan han också kalla sig reality-tv-stjärna. I den TV4 producerade serien Playmakers – han ser det dock som “något väldigt litet. “Det finns inte ens på tv, det finns på en app på internet”. Serien följer kvinnor som är tillsammans med idrottspersonligheter och lever glamorösa liv. Där följs Kulusevskis flickvän, Eldina Ahmic, som också har spelat fotboll på elitnivå.
Eldina Ahmic
Nystart i Tottenham
Kulusevski berättar att han kände sig kvävd i Juventus. Efter att Max Allegri ersatte Andrea Pirlo som tränare i somras minskade hans speltid.
“Det var svårt”, säger Kulusevski. “Du måste verkligen vara stark när saker inte går som du tror. Det finns saker du inte kan kontrollera. Det är väldigt frustrerande när du älskar något och du inte kan visa det. Jag visste att jag behövde en förändring.” Dejan ser pånyttfödd ut hos Spurs och supportrarna redan har en sång för honom. “Gimme, gimme, gimme a ginger from Sweden”, sjunger de till Abba-klassikern.
Dejan Kulusevski i Tottenham
Kulusevski har fått energi av det förtroende som Spurstränaren Antonio Conte har gett honom. Han fick en bra start i klubben, och har behållit sin plats under de sex matcher som har följt. “Det är skönt när man känner tränarens förtroende, låter mig göra misstag och vara jag, låter mig spela utan press”, säger Kulusevski. ”När du är bra i ditt sinne spelar du oftast bra fotboll. “Min bästa position är svår att definiera eftersom fotbollen utvecklas och jag är en spelare som inte kan stå still utan jag vill röra mig över stora ytor.
Kulusevski självklar i Spurs lagbygge
“Conte har hjälpt mig mycket eftersom jag verkligen hittat mitt utrymme just nu. Jag gillar var jag spelar och i varje match har jag haft chanser att göra mål.” Nu är Kulusevski självklar i Spurs lagbygge.
Firma Kulusevski & Son
Antoni Conte har använt honom som högersidig nr 10 i sitt 3-4-2-1-system och han kommer att räkna med honom igen i söndagens hemmaderby med West Ham.
Denna test är ett utdrag ur The Guardians fylliga artikel om Dejan Kulusevski, du hittar den i sin helhet här
Läs om Liverpools glapp till Manchester United: Mind the Gap
Mind the gap, det klassiska utropet som du säkert har hört i London´s tunnelbana. Så beskriver engelska The Sun det som pågår uppe i krokarna runt världens fotbollshuvudstäder, Manchester och Liverpool.
Eftersom vi på Tipsextra.Online vurmar särskilt för olika typer av stöttande statistik, och inte bara läser serietabellerna, så tyckte vi det var på sin plats att hänga på detta.
För Liverpool och Manchester United finns det en speciell tävling. Vem av klubbarna som har vunnit flest Silverware, alltså troféer, cuper, ligor. Det är en ofta debatterad fråga bland fansen och i tidningarna.
På bilden ser du klyftan som just nu finns mellan lagen, när det gäller möjliga titlar den här säsongen.
Klopp sover gott om natten och vet att vad som än händer nu så har han redan bärgat sin första titel för säsongen. Han vann ju Ligacupen häromsistens.
Rangnick drömmer mardrömmar. Har det gått troll i bollen? Senaste bucklan United bärgade var Jose Mourinho, som vann Europa Leauge 2017.
Nu är ju Man United utslagna ur Champions League och borta från ligatiteln och FA-cupen. Så det blir ingen titel i år heller.
Det som är intressant är att Liverpool har bara spenderat en bråkdel av pengarna jämfört med United, vilket ju borde tala för att det skulle vara tvärtom.
Vem leder då?
Så var det då det här med vem som leder. En tabell ljuger ju aldrig eller hur? En maratontabell är mer pålitlig än en serietabell efter en säsong. På frågan vem som är bäst måste ju den som är bäst i längden räknas högst.
Fast då måste man ju vara överens om vad som räknas, vilka turneringar som ska ingå i statistiken.
Därom tvista di lärde, skulle man kunna säga. Eftersom BÅDE Liverpools och Uniteds fans anser att dom leder. Och där är Commuinty Shield en riktigt het potatis.
För att reda ut dom begreppen kommer en specifik artikel här på bloggen inom kort, så att du som läsare får möjlighet att själv avgöra vad som ska räknas in.
Vi kan väl i vilket fall som helst avsluta den här artikeln med att konstatera att Klopp sitter i ett guldläge med två månader kvar på säsongen. Han är kvar i alla tävlingar som går just nu.
Rangnick får nog ta en och annan sömntablett för att få ordning på nattsömnen. För där blev det inte något den här säsongen heller. Mind the gap!
Vem tar över Chelsea? Nu är en av dom mest spektakulära budgivningarna avslutade. Man får lätt känslan av att det här är i storleksordningen det närmaste ett anbud på att få ordna Olympiska Spelen som vi kan komma.
Det är bara det att den som till slut vinner får ordna ett fotbolls-OS som aldrig tar slut. Att köpa Chelsea blir dyrt, svindyrt. Det pratas om summor mellan 2,5 och 3 miljoner pund. I svenska pengar räknat mellan 30 och 40 miljarder.
Det är klart. Det är ändå de regerande Världs- och Europamästare för klubblag vi pratar om. Klart att det ska kosta pengar. Men ändå?
Vem räknar hem det?
Det sägs att Chelseas är skyldiga sin nuvarande ägare ca 1,5 miljarder pund. Pengar som Abramowich inte får ta emot eller göra anspråk på. Detsamma gäller resten av köpeskillingen. Ägaren får inget. Så vart pengarna ska ta vägen vet vi väl egentligen inte.
Men vem blir det då?
Den engelske fastighetsmiljardären, som har säsongskort i The Shed End?
Eller Saudiaraben som också håller på Chelsea?
Kanske han amerikanen som målats upp som ”Trumps kompis”?
Eller en annan säsongskortsinnehavare, som har vana från just Olympiska spel, Sebastian Coe?
Det finns många fler. Det känns som om alla sköna juveler man kan tänka sig har krupit fram för att förmodligen vara med och göra sin sämsta affär någonsin.
Många ska nu bli fyra. En shortlist som sedan ska bli mindre och mindre tills bara den lycklige nye ägaren står kvar.
Chelsea-klacken brukar ju alltid sjunga: ”Carefree who ever you will be we are famous CFC”.
Lycklig och carefree är ord som just nu känns avlägsna runt Fulham Broadway. The Roman Empire är i gungning och det känns som att det här kan gå precis hur som helst.
Det är inte bara i toppen av Premier Leauge det börja dra ihop sig. Även botten börjar saker ställa sig på sin spets. En haltande tabell gör det inte lättar att sia i framtiden men vissa saker kan vi redan nu utläsa och frågan är: Tar en era slut i vår?
Vi börjar nerifrån.
Norwich
Med 29 matcher och 17 poäng och en målskillnad på – 45 kommer the Canaries att få det tufft. Vi kan vinka hejdå åt dem på riktigt snart. 5 raka förluster gör inte saken bättre heller.
Norwich to go down?
Burnley
Har bara spelat 27 matcher och tagit 21 poäng på dem, har en i sammanhanget bra målskillnad på -16. Tåget har inte gått för Burnley som hemma kan ta poäng mot vilket lag som helst.
Watford
22 poäng på 29 matcher och 26 minusmål. Ligans sämsta hemmalag. Tyvärr har man fler hemmamatcher än borta matcher kvar. Dessutom ingen seger på de 4 senaste matcherna. Jag ser Watford som nästa lag vi får vinka hejdå till.
Everton
Everton FC är det lag som har i särklass flest säsonger i engelska högsta ligan, och har varit i Premier League sedan den startades. The Toffies är i år dock i allra högsta grad indraget i nedflyttningskampen och frågan är: Tar en era slut i vår?
Frank Lampard Everton
På pluskontot är att man har 2 matcher mindre spelade än jagande Watford samt 3 poäng och 8 mål till Burnley som man spelat lika många matcher som skiljer det 4 poäng och där har man 2 mål sämre målskillnad.
Leeds
Leeds tog viktiga poäng i veckan och har nu fått en lucka ner till nedflyttningslagen, 7 poäng till Watford och 8 poäng till Burnley. Dock har man spelat 30 matcher, således tre fler än Burnley och Everton.
Leeds tog tre viktiga poäng mot Wolves i veckan
Brentford
Borde nog vara lugna om man inte klappar ihop fullständigt 8 resp 9 poäng ner är naturligtvis inte säker mark men det är många lag emellan dem och strecket.
Newcastle
Newcastle med nya ägare, nya pengarna och dessutom tre raka segrar så vi får nog säga är på den säkra sidan nu.
Så hur går det
Som det ser ut nu är det Norwich och Watford som ser ut att få det tuffast att hänga kvar. Kampen om strecket mellan Burnley och Everton blir tuff, och frågan är: Tar en era slut i vår, vad tror du?
Jaga eller jagas, hur ska det gå i toppen? Det tål att tänkas på en stund, vad som hände med Manchester Citys stora ledning i vintras. Det var nog många som trodde att det var kört om titeln för den här säsongen.
En av de stora anledningarna till det var ju också att Liverpool skulle tappa under Afrikanska mästerskapen, när både Salah och Mané och några till var borta. Att laget skulle få full pott under den här vintern var det få som trodde.
Efter matchen i måndags, där ett ganska blekt City knappt var i närheten av att göra mål, står det klart. Kampen om ligatiteln är vidöppen.
Det fortsätter redan i veckan när Arsenal tar emot Liverpool på bortaplan. Tar Pool en trea där, då är jakten igång på riktigt.
Jaga eller jagas. Hur ska det gå i toppen? Vi är nog många som undrar hur detta påverkar spelarna. Alla pratar som vanligt om ”en match i taget”. Men är det verkligen så?
Klarar ett haltande City av att ha Klopps mannar flåsande i nacken? Får Liverpool extra tändvätska nu när man faktiskt har saken i egna händer? Tabellen ljuger inte. Går man fullt resten av serien så vinner man den.
Det här är ju så spännande. De senaste årens giganter i Premier League i ytterligare ett chickenrace om titeln.
Magkänslan säger att Klopp tar det. Jag är säker på att Pep tänker annorlunda. Det enda som är säkert är att varje minut som är kvar på säsongen är viktig. Ligan kan avgöras på en extra bra prestation eller ett pinsamt misstag.
Nu undrar vi vad du tycker. Berätta hur du ser på saken. Vad tror du? Vem vinner ligan? Kommentera gärna här eller i vår snackgrupp på FB, Tipsextra.Online.
QPR vinner igen – Är formen på väg tillbaka? Efter en överraskande start höst- och vintersäsong kom plötsligt dippen i formen. Laget var nästan där. Nästan och nosade på en av dom två vinstlotterna som finns i serien. Att få gå direkt till Premier League.
Det tidigare betryggande avståndet ned till den försmädliga sjundeplatsen har ju nästan ätits upp efter den senaste raden av förluster.
Därför var det starkt att vända ett underläge borta mot Luton. Först en kvittering på straff och sedan ett sent avgörande av Rob Dickie, mittbacken som gjorde så många avgörande mål i början av säsongen.
Nu var han tillbaka igen som målskytt, på hörna i slutminuterna.
Så än finns chansen kvar för QPR, både att behålla sin kvalplats och kanske kunna vara med och slåss om någon av direktplatserna.
Men i så fall krävs det att det är slut med slarviga förluster och att bortamatchen mot Luton var början på en ny segerrad.
Så här sa tränaren Mark Warburton till BBC efter matchen:
”Det var ingen tvekan om att vi var tvungna att hitta ett svar på motgångarna som vi haft de senaste matcherna, vi har varit frustrerade i att inte kommit upp i normal standard.
Laget har jobbat hårt den senaste veckan och vi var redo för den här utmaningen.”
Svenskarna i Premier League, del 2 – del 1 hittar du här, har varit ett återkommande tema här på bloggen. Igår var 4 svenska spelare i elden, varav tre på Old Trafford. Pontus Jansson i Brentford, Dejan Kulusevski i Tottenham samt Victor Nilsson Lindelöf samt Anthony Elanga som hoppade in i Manchester United. Får vi sen se Ken Sema i Watford och Emil Kraft i Newcastle i något i vår tror du? Här är Svenskarna i Premier Leauge del 2
I december 2020 gjorde vi en artikelserie ” Svensktoppen” där vi gick igenom svenskarna som satt blågul färg på Premier League genom år. Här är Svenskarna i Premier Leauge, del 2, tio topp, dit dagens spelare har en bit kvar.
10 Anders Limpar 7 mål
Limpar som under Premier League eran gjorde 7 mål för Arsenal och Everton under åren 1992/93–1996/97. Ja till Arsenal kom han redan 1990 så egentligen borde de placera honom ännu högre i listan då han under enbart 1990-91 gjorde 11 mål. Nu stannar han på 7 i denna lista. Ni kan se honom i den lysande Fever Pitch, det engelska orgonalet alltså.
Delad 8:e plats: Jonas Olsson och Olof Mellberg
Två mittbackar som alltså gjort 8 mål vardera i Premier League och bägge från regionen i och omkring Birmingham Jonas Olsson som gjort över 200 Premier League matcher för West Bromwich och som sagt 8 mål blev det.
Olof Mellberg, Gullspångssonen som via Degerfors, AIK och Racing Santander nådde Premier League och Aston Villa 2001. I den officiella Premier League statistiken ger honom 8 mål på sin 232 Premier League matcher. Vi litar på dem. Mellberg gav 3100 tillresta Villasupportrar var sin replikatröja med trycket ‘Thanks 4 Your Support’ vid avskedsmatchen borta mot West Ham.
Delad 6:e plats Mathias Svensson och Anders Svensson 9 mål
Två Svensson, två Elfsborgare men bara en Boråsare.
Mathias Svensson som inledde sin Englandskarriär i Portsmouth och Crystal Palace i Championship. Sedermera blev det så Premier League och spel främst i Charlton och men även i Norwich gulgröna dräkt. Totalt blev det 9 Premier League mål för Mathias i Charlton och Norwich på 74 matcher. Lägg där alla matcher och mål i Championship.
Anders Svensson, gjorde 122 matcher för Southampton. Han mäktade alltså även han med 9 i Premier League mål innan han återvände hem för ytterligare 10 år i Elfsborg.
5:e plats Niclas Alexandersson 12 mål
12 mål blev det alltså för Niclas för Sheffield Wednesday och Everton på hela 133 matcher åren 1997/98–2002/03. En engelsk kommentator som hade svårt att förstå varför de stavat ihop hans namn på tröjan, trodde alltså han hette Alex Andersson…
4:a Zlatan Ibrahimović 17 mål
Två skadefyllda säsonger i Manchester United noterar vid på den store Zlatan. 17 mål på 33 matcher är ett snitt på mer än ett mål varannan match. Det är inte illa med tanke på hur turbulent tiden var där då.
Zlatan i Manchester United tröjan
3:a Johan Elmander 19 mål
2 mål mer än Zlatan, men Elmander behövde 121 matcher för att åstadkomma det. Johan Spelade i Bolton Wanderers åren 2008/09–2010/11 dit han kom som klubbens dyraste värvning någonsin. 2011 flyttade han till Galatasaray men återvände till Premier League 2013–2014 på lån till Norwich men där blev det bara ett mål.
2:a Sebastian Larsson, 26 mål
Arsenal, Birmingham och Sunderland är klubbarna Sebastian Larsson representerat i Premier League. Till Arsenal kom han som ungdomsproffs och fick göra tre Premier League matcher under 2005/2006.
Säsongen 2006/2007 lånades han sedermera ut till Birmingham i Championship och var där med om att spela upp klubben i Premier League. I Birmingham blev det sen 103 matcher och 14 mål i högsta serien och dessutom en överraskande seger i Ligacupen 2011. I finalen besegrades Arsenal och Seb spelade hela matchen. Segern gav Birmingham en plats i Europa League, trots att man samma vår förlorat sin plats i Premier League.
Larsson följde inte med ner i Championship utan flyttade upp till Sunderland där blev det 176 ytterligare Premier League matcher fram till 2017 och 12 mål. Totalt alltså 282 matcher och 26 mål, undrar hur många som var frisparkar?
Etta på Svensktoppen Fredrik Ljungberg, 46 mål
Freddie, the invicible – då han var med i Arsenal laget som 2003/04 gick obesegrade genom hela Premier League, har gjort total 241 matcher i världens finaste liga, Premier League.
Total stod Fredrik för 46 fullträffar i Premier League, 2 av dem kom i West Ham tröjan som han avrundade karriären i säsongen 2007/08. De övriga 44 kom med Arsenals kanon på bröstet som han kom till säsongen 1997/98
Ljungberg gjorde en enastående insats i EM-kvalmatchen mot England, den 5 september 1998. Sverige vann med 2-1, bara sex dagar senare värvas han för 40 miljoner kronor till Arsenal. Han var då den dittills dyraste svenska fotbollsspelaren, Ytterligare 10 dagar senare, den 21 september debuterade han på Highbury mot Manchester United. Efter knappt fem minuter på plan lobbade Freddie över Peter Schmeichel och fastställde slutresultatet till 3-0 för Arsenal.
Ljungberg blev utnämnd till Player of the Season 2001/02./ och vann ligan två gånger 2001/02 och då naturligtvis även 2003/04.
Freddie var senare U15, U23 och akademitränare i Arsenal. Sedan fick han kliva upp som assisterande A-lags tränare och när tränarkarusell var som störst blev Fredrik även tillförordnad A-lags Coach för klubben 2019.
Så var det då det här med vem som leder. En tabell ljuger ju aldrig eller hur? En maratontabell är mer pålitlig än en serietabell efter en säsong. På frågan vem som är bäst måste ju den som är bäst i längden räknas högst.
Nu var han tillbaka igen som målskytt, på hörna i slutminuterna.
